När jag placerade mig ensam i köket med datorn var det meningen att jag skulle få lite läxor gjort. Ändå sitter jag här, klockan 21:01, och har fortfarande inte öppnat upp ett enda dokument. Sitter istället och gormar med i tragiska kärlekslåtar. Börjar nästan tröttna på mitt oändliga tjat om Niclas, men jag kan inte hjälpa det. Han är mitt allt - luften jag andas och marken jag går på. Han är min värld, min underbara drömlika värld som jag tänker leva i för evigt.
Men nej, måste klättra ner på jorden nu. Ska kasta upp samhällsuppsatsen och låta fingrarna glöda.
ida
1 kommentarer:
hahaha jag tycker ni är söta, så skriv hur mkt du vill om er
Skicka en kommentar