Där jag inte är

Imorgon har det gått två ensamma veckor sedan Berra lämnade mig. Imorgon sker begravningen, i Göteborg. Ser inget, hör inget, vet inget och känner inget. Hjärnan säger åt mig att ta mig dit, men hjärtat vill inte ta ett sista avsked. Vi trodde ju inte på begravningar, vi trodde inte på att ta farväl.

Skolan är hur som helst igång och det känns superbra. Köpte en kalender och försöker ordna upp mitt liv, eller vad det nu är jag lever.

Idu

PS. Vet var jag vill vara i helgen, men så lär det ju inte bli.

PS2. Måns ligger redo i sängen och väntar, ska hoppa ner och krama ihjäl honom.

PS3. Hoppas att Fredrik ringer snart, så att jag kan somna glad.