Jag är okej, Håkan.

- borttagen bild-

Håkan. Hans namn står skrivet med svart på min underarm. Hans röst finns kvar i mitt huvud och bilderna på honom ligger lagrade i min röda kamera.

Köade länge, sjöng länge, men skrek nog längst. För jag älskar ju dig, Håkan.

Att inte äta eller dricka något på ett helt dygn är inget jag kan rekommendera innan spelningar. Benen skakade och huvudet började snurra. Vakten ville dra över mig men jag försäkrade honom om att jag inte skulle missa detta, halsade två glas vatten och gav honom en övertygande blick då och då.

Drog min klassiska replik "Men Håkan, jag älskar dig" och fick möta de där bruna ögonen och det underbart fina leendet igen. Kan berätta att jag inte var lika kaxig när jag mötte honom vid turnébussen efteråt. Stammade fram att jag tyckte han var underbar och att de spelat asbra, och frågade sedan om jag fick ta en bild. Jag tog bilden och kände hur benen började krångla igen. "Är du okej?", jag nickade och stod sedan kvar när bussen lämnade Mejeriet.

idu

ps. Det gör inget att jag ser ut som ett miffo- det är jag och Håkan på den och det gör bilden till den bästa bild jag någonsin tagit.